Skip to content

Angående lagen om penningtvätt och finansiering av terrorism

Redovisningsbyråers (och många andra aktörers)* arbete berörs av “Lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism“. Lagen är riskbaserad, det innebär att det inte står exakt i lagen vad vi ska göra utan i stället ska nivån av vilken risk varje enskild kund utgör bedömas.

En stor del är att vi måste veta vilka våra kunder är, var pengarna kommer ifrån och varför de vill genomföra sina transaktioner. I princip alla transaktioner (oavsett belopp, det finns ingen nedre gräns) måste tas i beaktning – speciellt om de avviker från ett mönster. Även nya kunder, leverantörer, betalningar från utlandet o.s.v. ska utvärderas och riskbedömas (och risken här för mig är att min byrå utnyttjas för att dölja penningtvätt eller finansiering av terrorism. Man kan bli utnyttjad ovetandes, det vill säga om jag inte upptäcker att jag utnyttjas så kan jag och min byrå ändå dömas för brott – därav att jag inför vad som kan tyckas vara både strikta och hårda rutiner).

Vi som aktör måste dokumentera vårt arbete och då det inte finns riktlinjer måste vi i stort själva arbeta fram ett arbetssätt och vid en revision kunna påvisa att vi för varje kund har gjort (och gör löpande) riskbedömningar och uppföljningar. Tillsynsmyndigheten är Länsstyrelsen och de vill inte veta att regelverket följs; de vill veta hur redovisningsbyrån gör för att förhindra att den utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism.

För närvarande har jag satt samman närmare 45 punkter som jag för varje kund går igenom och utvärderar vid varje tillfälle jag arbetar med den specifika kunden. Ett urval av det jag löpande kontrollerar återfinns här nedan. Skulle en eller flera av dessa punkter inträffa måste jag höja riskbedömningen. Utöver detta görs en rad kontroller av nya kunder, som jag även under året kommer genomföra retroaktivt på de befintliga.

  • Avvikande eller ovanliga transaktioner
  • Storleken eller frekvensen av transaktionen är inte konsekvent med kundens normala transaktionsmönster och/eller saknar affärsmässighet.
  • Kundens transaktionsmönster har förändrats sedan affärsförbindelsen etablerades.
  • Transaktioner som underlättar anonymitet exempelvis genom postväxel eller virtuella betalningsmedel.
  • Köp och försäljningar av investeringar utan någon uppenbar anledning.
  • Ovanligt stora kontanttransaktioner.
  • Stora eller ovanliga valutainbetalningar som avser investeringar eller betalning för investeringar och som görs från ett konto som inte tillhör kunden.
  • Kunden gör en oväntad och förtida återbetalning av lån eller krediter som är avvikande från kundens normala beteende.
  • Transaktioner via mellanhänder utan något uppenbart affärsmässigt skäl, särskilt om dessa har hemvist i utlandet.
  • Pengar och tillgångar flyttas till länder eller utländska bolagskonstruktioner där insynen är begränsad, utan någon rimlig förklaring.
  • Kunden byter regelbundet (årligen) revisorer, redovisningskonsulter, skatterådgivare etc.
  • Hög omsättning i små verksamheter i vilka detta inte rimligen kan förväntas.
  • I samband med ovanliga transaktioner sker ekonomiska förluster utan att huvudmannen verkar bekymrad.
  • Kunden är osäker på var företagets bokföring och dokumentation finns.
  • Vissa kundfakturor har inte de nödvändiga transportdokumenten och det förekommer också kontantbetalningar – misstänkt karusellbedrägeri.

Länkar till mer information


*) Andra aktörer som berörs av lagen är till exempel revisorer, skatterådgivare, fastighetsmäklare, kasinon och personer som yrkesmässigt handlar med varor av högt värde, såsom antikviteter, konst, ädelstenar, metaller och transportmedel med flera.

Sidan uppdateras löpande